hästar genom tiderna
2015-04-28, 16:42:00
Wilma var skadad en hel del pga benproblem hon haft sedan innan vi köpte henne. Jag ville väldigt gärna rida dressyr och utvecklas men Wilma höll inte riktigt till det. Berit (min ridlärare) tipsade mig därför om en ponny som sökte fodervärd.
När jag tänker tillbaka på min historia med alla hästar så får jag en klump i magen. Den har inte alltid varit vacker, men jag är samtidigt otroligt tacksam och glad över all tid jag har fått med mina änglar. Jag har verkligen varit lyckligt lottad <3
/Julia
kategoriserat i Julias Inlägg
Jag har ju ridit i flera år och har under dessa år haft flera medryttar-, foder- och egna hästar och jag tänkte visa er mina stjärnor!
(Ni får ursäkta dålig kvalité på de första bilderna, hade inte så bra kamera på den tiden ;))
(Ni får ursäkta dålig kvalité på de första bilderna, hade inte så bra kamera på den tiden ;))
Min första medryttarponny hette Tjifickni och var ett gotlandsruss sto. Jag minns tyvärr inte när hon var född och jag red henne bara ett fåtal gånger innan hon tyvärr fick fång och var tvungen av avlivas... Hon var i alla fall en otroligt fin ponny och det var tråkigt att vi inte fick mer tid än vad vi fick!
Efter att Tjicki fick avlivas så började vi leta efter en foderponny till mig. Året som allt det här hände var 2009, jag var alltså 10-11 under den här perioden.
Vi hittade en ponny som jag blev kär i på en gång. Hans namn var Tellus och det är honom ni ser på bilden ovan. Han var född 2003 och var alltså 6 år (!) då. Vår historia blev ganska kort med tanke på att både han och jag var så unga och jag hade inte hade ridit allt för länge, samtidigt som mina föräldrar knappt hade någon kunskap om hästar.
Det hela slutade med att han stod och stegrade med mig varje gång jag försökte rida och det var inte lågt heller. Är bara glad att båda klarade sig utan skador. Han åkte i alla fall igen vintern 2009 och nu när jag har kollat upp honom så står han på en ridskola och verkar sköta sig fint!
Men visst var han fin? Verkligen drömponnyn med det underbaraste steget, det var ju trots allt för det jag föll för honom...
Vi hittade en ponny som jag blev kär i på en gång. Hans namn var Tellus och det är honom ni ser på bilden ovan. Han var född 2003 och var alltså 6 år (!) då. Vår historia blev ganska kort med tanke på att både han och jag var så unga och jag hade inte hade ridit allt för länge, samtidigt som mina föräldrar knappt hade någon kunskap om hästar.
Det hela slutade med att han stod och stegrade med mig varje gång jag försökte rida och det var inte lågt heller. Är bara glad att båda klarade sig utan skador. Han åkte i alla fall igen vintern 2009 och nu när jag har kollat upp honom så står han på en ridskola och verkar sköta sig fint!
Men visst var han fin? Verkligen drömponnyn med det underbaraste steget, det var ju trots allt för det jag föll för honom...
Efter Tellus gick jag nästan ett år hästlös, men den 24 oktober 2010 köpte vi vår alldeles egna ponny. Hennes namn var Wilma och hon var en D-ponny. Ganska outbildad, ganska bråkig till en början men oj vad jag är glad över vår tid tillsammans. I början var hon verkligen en problemponny, vi hade problem med det mesta. På ridpassen så stack hon med mig, när vi skulle ta in henne så sprang hon iväg i hagen och det gick knappt att kratsa hennes hovar. Denna gången gav jag dock inte upp.
Jag och mina föräldrar hade när vi hade Tellus gått en NH-kurs (Naturlig Hästhantering) och detta hjälpte oss OTROLIGT mycket med Wilma. Det har hjälpt mig otroligt mycket även efter Wilma.
I alla fall så jobbade vi mycket med "problemen" och efter ett tag så red jag utan problem, kunde kratsa hennes hovar och hon kom till en när man skulle hämta henne i hagen. Jag och Wilma fick ett otroligt band i slutet av våran tid och oj vad jag saknar henne... Hon var en otroligt personlig och speciell ponny, som absolut kunde gå en på nerverna men oj vad jag ändå tyckte om henne. Min lilla prinsessa <3
Jag och mina föräldrar hade när vi hade Tellus gått en NH-kurs (Naturlig Hästhantering) och detta hjälpte oss OTROLIGT mycket med Wilma. Det har hjälpt mig otroligt mycket även efter Wilma.
I alla fall så jobbade vi mycket med "problemen" och efter ett tag så red jag utan problem, kunde kratsa hennes hovar och hon kom till en när man skulle hämta henne i hagen. Jag och Wilma fick ett otroligt band i slutet av våran tid och oj vad jag saknar henne... Hon var en otroligt personlig och speciell ponny, som absolut kunde gå en på nerverna men oj vad jag ändå tyckte om henne. Min lilla prinsessa <3
Film jag gjorde om min prinsessa precis efter vi sålde henne i april 2013 <3
Wilma var skadad en hel del pga benproblem hon haft sedan innan vi köpte henne. Jag ville väldigt gärna rida dressyr och utvecklas men Wilma höll inte riktigt till det. Berit (min ridlärare) tipsade mig därför om en ponny som sökte fodervärd.
Hans namn var Emigrant och han var en maxad D-ponny. Han var otroooligt fin och hade världens finaste personlighet. En riktig liten nallebjörn. I November 2011 hämtade vi hem honom till "vårat" stall. Jag lärde mig otroligt mycket av honom och jag är så otroligt glad över den lilla tid vi fick. Är evigt tacksam till Patricia som lät mig låna hennes ängel. Våren/Sommaren 2012 flyttade han tillbaka till Patricia på grund utav personliga anledningar.
En film från precis innan han flyttade tillbaka, här rider vi ett LC-program. Ser ni hur fin han var?
Hela sommaren 2013 letade vi efter en ny ponny till mig. Jag tappade räkningen på hur många jag provred men det jag sökte. Av en slump hittade vi en stor häst som behövde någon som red/tog hand om honom. Detta var Boss och det var början på våran otroliga resa. Hur jag hittade honom och vad som hände under tiden är en historia för sig men i dagsläget ser det ut så att jag är medryttare på honom och rider honom när jag kan. Han är verkligen ljuset i mitt liv och den mest perfekta hästen. Min ridning har utvecklats något enormt sedan jag började rida honom och jag är så glad att vi fann varandra. Och än är våran tid inte över, i sommar kommer jag förhoppningsvis ha med honom på ridlägret och oj vad jag längtar <3
När jag tänker tillbaka på min historia med alla hästar så får jag en klump i magen. Den har inte alltid varit vacker, men jag är samtidigt otroligt tacksam och glad över all tid jag har fått med mina änglar. Jag har verkligen varit lyckligt lottad <3
/Julia
